I en oväntad vändning som har skakat om det europeiska miljölandskapet har Frankrike tagit det första steget mot att avskaffa sina lågutsläppszoner, stadsområden som utformats för att begränsa cirkulationen av förorenande fordon och förbättra luftkvaliteten. Den 27 mars 2025 godkände ett särskilt utskott i nationalförsamlingen, med 26 röster för, 11 röster emot och 9 nedlagda röster, ett ändringsförslag om att avskaffa dessa zoner i hela landet. Även om beslutet fortfarande måste ratificeras av hela nationalförsamlingen och senaten är budskapet tydligt: lågutsläppszonerna är en måltavla på grund av deras sociala konsekvenser.
Skäl för att avskaffa lågutsläppszoner
Det främsta argumentet för denna åtgärd är att lågutsläppszonerna straffar fattigare hushåll på ett oproportionerligt sätt. Dessa zoner, som förbjuder äldre fordon eller fordon med höga utsläpp, drabbar särskilt dem som inte har råd att byta ut sina bilar mot mer miljövänliga modeller, såsom hybrider eller elfordon. Partier som National Rally och Republikanerna, tillsammans med vissa parlamentsledamöter från Macronistblocket, har hävdat att lågutsläppszonerna är ”klassistiska” och skapar en ekonomisk klyfta i den ekologiska omställningen.
Trots Emmanuel Macrons regerings ansträngningar att lyfta fram miljöfördelar, som en minskning med en tredjedel av kväveoxidutsläppen (NOx) i städer som Paris och Lyon, har sociala och politiska påtryckningar segrat. Omröstningen speglar en växande allmän oro för åtgärder som, även om de syftar till att bekämpa föroreningar, uppfattas som orättvisa mot arbetarklassen.
En dominoeffekt i Europa?
Det franska beslutet går inte obemärkt förbi på en kontinent där grön politik är en grundpelare. Om det konsolideras kan det uppmuntra grannländerna att ompröva sina egna strategier, särskilt i de fall där lågutsläppszonerna också är kontroversiella.
- Tyskland: I Tyskland har Umweltzonen (miljözoner) varit en modell i flera år, med mer än 60 begränsade områden i städer som Berlin och Stuttgart. På senare tid har det dock funnits tecken på tillbakagång. Vissa städer har lättat på restriktionerna efter protester från drabbade förare och småföretagare, vilket tyder på att det franska exemplet kan ge upphov till en liknande debatt. Tyskland, som är en föregångare inom denna typ av politik, kan komma att välja justeringar som balanserar ekologi och social rättvisa.
- Spanien: Låga utsläppszoner har varit obligatoriska sedan 2021 i kommuner med mer än 50.000 invånare, enligt lagen om klimatförändringar. Städer som Madrid och Barcelona har redan infört dem, men inte utan kontroverser. José Luis Martínez-Almeidas regerings försök att upphäva de centrala lågutsläppszonerna i Madrid mötte motstånd från Bryssel, vilket är ett bevis på de europeiska påtryckningarna för att behålla dessa åtgärder. Den franska omröstningen kan dock ge vind i seglen åt politiska partier och medborgare som kritiserar miljözonerna för att vara en börda för låginkomsttagare, särskilt i områden med otillräcklig kollektivtrafik.
- Italien: Begränsade trafikzoner finns i städer som Milano och Rom, men tillämpningen av dem varierar kraftigt mellan olika regioner. Italien har inte visat ett lika frontalt avståndstagande som Frankrike, även om kritiken mot deras inverkan på arbetstagare och småföretag är återkommande. Om Frankrike lyckas avskaffa sina lågutsläppszoner kan Italien frestas att lätta på sina regler, särskilt i den industriella norra delen av landet där bilberoendet är stort.
Dilemmat mellan ekologi och social rättvisa
Det franska fallet väcker en viktig fråga: hur kan man gå mot minskade koldioxidutsläpp utan att lämna de mest sårbara bakom sig? Eftersom EU strävar efter att uppnå klimatmålen kan beslut som det som föregicks av denna omröstning strida mot EU-lagstiftningen, vilket öppnar upp för en rättslig konflikt. I Frankrike har Macron-regeringen redan varnat för att den kommer att försöka återinföra lågutsläppszonerna mer gradvis, även om avskaffandet av dem godkänns.
I grannländerna kommer effekterna att bero på regeringarnas förmåga att tillgodose sociala krav utan att göra avkall på hållbarheten. Tyskland kan välja fler undantag, Spanien kan välja ekonomiska incitament för att förnya fordon och Italien kan välja en mer slapphänt tillämpning. Det som står klart är att Frankrike har tänt en stubin som kan ändra inriktningen på den gröna politiken i Europa och tvinga fram ett omtag kring hur man kan förena omsorg om planeten och social rättvisa.